Tiden efter födelsen

Blogginlägget innehåller Adlinks för Adlibris

Det bästa med att ha ett Instagram-konto som många följer är onekligen alla fina människor jag har lärt känna. De flesta vänner jag har idag har jag lärt känna via Instagram. Det har framför allt varit folk som själva gör saker relaterade till det jag gör och vars konton jag också har följt. Då känns det som om man har något gemensamt och förstår varandras liv.

I fredags fick jag äntligen träffa en Malmöbosatt Lunda-konstnär som jag har följt ett tag och skrivit med på Instagram. Hon heter Joanna Johnson och vi hade på känn att vi skulle ha mycket att prata om, och så visade det sig vara. Det var läskigt många likheter i vad vi båda har gått igenom de senaste åren och går igenom nu, ja det var nästan kusligt. Otroligt kul också såklart. Ser framemot att träffa Joanna igen, och vem vet om vi hittar på något kreativt ihop (blink blink)!

Vi träffades på den vietnamesiska lilla restaurangen Khahn (fd. Nois som har bytt både namn och ägare). Först var jag lite besviken över att de frasiga vietnamesiska crepsen med fyllning var borta ur menyn, de var verkligen spektakulära, men jag blev inte besviken när jag fick smaka dagens rätt, en vietnamesisk köttgryta full av smaker av buljong, örter och kryddor. Köttet var otroligt mört och gott. Det godaste jag ätit i Malmö på länge!

 

 

Joanna hade med sig en bok hon har illustrerat, som är skriven av författaren till den populära boken The Fourth Trimester. Den fjärde trimestern är alltså de tre månaderna efter ett barns födsel, som i många kulturer ses som en tid då barnet egentligen fortfarande borde ha legat i livmodern och därför vill känna alla de känslor som den hade där. Hur den födande tas om hand om efter födseln är enligt antropologen Robbie Davis-Floyd direkt relaterat till kvinnans traditionella status i samhället. I de samhällen där kvinnor traditionellt sett har haft låg status har postpartum-traditioner aldrig handlat om att ta hand om henne, utan man har tagit hand om barnet, medan i de samhällen där kvinnor har hög status har de födande tagits väl omhand om med näringsrik mat, massage och omvårdnad, menar Davis-Floyd. Om det stämmer fullt ut vet jag inte, jag vet att det finns kulturer där kvinnor i alla fall idag har väldigt få rättigheter men där de ändå har tagits hand om av mammor och systrar efter födseln. Hur som helst kan vi fundera över var Sverige står på den skalan - är vi bra eller dåliga på att ta hand om födande och barn? Vad skulle tala för och vad skulle tala emot, tycker du?

Jag har ännu inte läst The Fourth Trimester, men den ser spännande ut. The Fourth Trimester Journal är en bok som man kan ha som komplement till den första boken, men man kan också ha bara den. Det är en journal, det ska understrykas, med väldigt lite text men många bra uppgifter och frågor man kan använda för att komma till insikt kring hur födseln har påverkat en. Jag födde barn för 11 år sedan, snart 12, men enligt journalen så finns det ingen tidsbegränsning för när man använder den. Och så är det ju, vi kan ju ha obearbetade issues kring vår födsel eller förlossning oavsett hur lång tid som har gått. Därför tyckte jag att det var så spännande att få denna bok, för jag satte genast igång att fundera över frågorna som ställdes i den. Boken är som sagt vackert illustrerad av Joanna och jag ser så mycket framemot att börja skriva i den. Ska också direkt beställa den första boken nu känner jag, och faktiskt våga djupdyka i mina upplevelser kring mitt barns födsel.

Ytterligare en bok som jag vill rekommendera är First Forty Days. Det är en bok med recept med närande mat, och som bygger på den kinesiska medicinen där mat ses som medicin. När jag födde barn så upplevde jag att det fanns en ovilja mot att säga att mat var viktigt, eftersom man inte ville skamma folks matvanor. "Bara se till att få i dig det du kan", är devisen här, och självklart är det bättre att äta det man kan än att inte få i sig något alls, men jag önskar också att man hade kunnat erkänna vilken påfrestelse det faktiskt är för kroppen att vara gravid, att skapa en människa (!), att föda, att amma, att bära och att vara sömnlös. Det är orimligt att våra kroppar ska klara allt utan extra kärlek och näring, och ändå må bra.

De senaste åren har jag insett hur mycket stryk min kropp faktiskt fick ta. Jag genomgick ett urakut kejsarsnitt efter 60 timmar med värkar, jag fick en infektion och fick ligga inne, jag förlorade en massa blod men fick hör och häpna inte besked om att jag borde ta extra järntillskott (och skamma mig inte men jag fattade tydligen inte själv att jag borde ha gjort det), jag bodde i Nordnorge med några få månader om året med sol och jag ammade länge, i många år. Och plötsligt blev mina hälsoproblem tydliga. Jag hade svår B-12-brist, svår anemi, svår D-vitaminbrist och gud vet vad mer. Min kropp hade prioriterat mitt barn. Han hade fått allt jag hade, och han är frisk som få, men jag hade i princip tömts ur på det lilla jag hade lagrat av vitaminer och mineraler. Det har varit en lång väg tillbaka, och jag tror att både min utmattning och min psykiska ohälsa hade kunnat vara mycket mildare om jag hade fått hjälp med att bearbeta födseln och de första åren av moderskapet.

Hur var din postpartum-tid? Och har du läst dessa böcker? Skulle du rekommendera dem?

 

     

Om du vill stödja mitt arbete får du jättegärna köpa böcker via mina adlinks, så får jag några procent och kan fortsätta skriva och dela med mig av boktips. <3  

Här är de igen:

The Fourth Trimester

The Fourth Trimester Journal

First Forty Days

2 kommentarer

  • Du skriver så fantastiskt bra Maria!
    Själv mådde jag skit efter min första kaos artade förlossning. Men jag har 2 systrar och en mamma som ställer upp för mig alltid, annars vet jag inte hur jag mått idag.

    Jag jobbar på neonatal och ser mycket som kunde blivit bättre i svensk sjukvård.
    Hos oss ses mammans och barnets behov som två helt olika, de ligger till och med på två olika plan.
    Jag ser mamma och barn som ett och i symbios, så jag gör allt för att de ska vara i från varandra så lite som möjligt.

    Min önskan skulle vara att om kvinnan behöver kejsarsnitt skulle det vara givet att barnet följer mamman efteråt. I Malmö när när jag fick snitt med min flicka så fick jag faktiskt ha med henne hela vägen och som det främjade vår amning.
    Och om barnet behöver neonatalvård så skulle mamman bli omhändertagen hos oss också. Inte behöva vara på en annan våning!

    Emma
  • Jag har inte läst böckerna men blir sugen! Det finns en ny studie om hur kvinnans hjärna förändras under graviditeten och första året efter förlossningen. Resultaten är jämförbara med hur hjärnan förändras under puberteten = mycket.
    När jag läste studien kände jag bara hur pusselbitarna föll på plats! Jag tänker att som gravid och under post partum ska jag/mamman ta hand om babyn och någon annan ta hand om mamman. Om att du inte själv fattade att du skulle äta bättre osv. Det är inte kvinnans uppgift!
    Hur ska hon kunna se till sina egna behov när hela hennes väsen, kött och blod riktar sig till babyn?
    Först gången jag var gravid var pappan till barnet typ dum i huvudet MEN hans svar på allt var näringsbrist. Det resulterade i att han såg till att jag fick i mig vad jag behövde, den gravifiteten var fantastisk! Hade ingen relation till honom i slutet av graviditeten eller under förlossningen. Jag mådde jättebra, knaprade kosttillskott, mös med min baby och hej på hå. Min andra graviditet var en tvilling graviditet så det kanske inte går att jämföra. Den här gången med en ny man av fantastisk karaktär :-) MEN han har inget intresse eller kunskap om näring. Jag slutade med mina kosttillskott, bar, födde, ammade och överlevde men blev så otroligt sliten. Återhämtar mig sakta men är fortfarande ljuskänslig och min kropp är otroligt känslig för kyla, trånga kläder, beröring osv

    Nu fick vi tvillingar och skulle ta hand om treåringen. Min partner hade i princip lika fullt upp som mig men å vad jag hade behövt någon som hjälpte mig att identifiera och tillfredsställa mina behov.
    Och gör att knyta an till studien, jag kunde inte förstå själv vad jag behövde! Jag lovar, min hjärna hade inte den kapaciten, den var superpowerladdad på ta hand om bäbisar och inget mer.

    Dina underbara texter hjälper mig sååå mycket💗

    Moa staffansdotter

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända