Medicinsk kolonialism

Inlägget innehåller annonslänkar för Adlibris 

 

Som barn såg jag filmer som Gökboet, Awakenings och Rain Man om och om igen. Filmer som utforskade sjukdomsbegrepp, funktionsvariationer och människovärde. I min ungdom läste jag mycket om psykologins och psykiatrins historia, intresserade mig för vad som ansågs vara sexuella avarter och psykisk sjukdom, läste om tvångssteriliseringar, tvångsinläggningar och tvångsmedicineringar. När boken "The Spirit Catches You and You Fall Down" kom ut läste jag den och blev mindblown. Den handlar om mötet mellan den amerikanska vården och en invandrad H'mong-familjs traditioner. I centrum står en dotter med epilepsi, som enligt H'mong-folkets tro inte är sjuk utan en schaman eftersom hon under sina anfall anses hamna i trans och kunna resa genom världar, vilket krockar med västerländsk biomedicin, där epilepsi är ett tillstånd som såklart kräver medicinering, med tvång om inte frivilligt.

 

 

Min egen erfarenhet av selektiv mutism i min barndom, och effekten det hade på min omgivning, har alltid fått mig att undra: Hur ska man fungera för att ses som normal, frisk eller fullvärdig? Var går gränsen? Vad är min kropp, och vad tillhör samhället?

Medicinsk antropologi är ett ämne som tyvärr inte gavs på mitt universitet, men mitt intresse för medicin, hälsa och kroppen ur ett kulturellt perspektiv har präglat det jag gör idag ändå. Vad är sjukt idag, och vad var sjukt för hundra år sedan? Vem kategoriseras som sjuk? Vad har vi och andra för diagnoser idag, och varför har vissa samhällen ett behov av att sjukdomsförklara beteenden och variationer som i andra samhällen ses som normala? Vad säger våra sjukdomar om vårt samhälle? Varför har vi en idé om att barn bör kunna vissa saker i bestämda åldrar, annars är det något fel på dem, samtidigt som det skulle anses vara en normalvariation i andra samhällen, på andra platser i världen?

Allra mest intressant tycker jag är hur kroppen genom alla tider har blivit gjord till ett slagfält där både kvinnoförtryck och rasism har utspelat sig på de mest brutala, makabra sätt. Men den har också varit ett verktyg för motstånd. Människor, i synnerhet de med begränsad makt, har gjort motstånd genom det enda de har: Sina kroppar. Människor har svultit sig själva, skurit sig själva, täckt sina kroppar med tatueringar. De har krävt och slagits för att själva få välja hur de ska läka, föda och dö. Och medicin har genom historien använts som ett vapen mot folk och befolkningar. Än mer: Medicinen, rasbiologin och kolonisationen har gått hand i hand, och det är något som fortfarande finns i det kollektiva minnet hos utsatta människor jorden runt.

Idag läste jag i tidningen att människor med utländsk bakgrund är mer skeptiska till att ta coronavaccinet än vita svenskar. Vad beror det på? När jag gjorde mitt arbete med urfolkskvinnor i USA så var vaccinet en het debatt i de interna diskussionsgrupperna där människor tillhörandes de nordamerikanska urfolken samlades. Många menade att det var naivt att tro att staten ville folk väl, i synnerhet eftersom Kanada hade gått ut med att First Nations, Inuit och Métis skulle vara de första att få vaccinet eftersom de ansågs vara i riskgruppen. "Vi vägrar vara deras labbråttor!" skrev många. Andra skrev att det var övertygade om att staten fortfarande steriliserade urfolkskvinnor i smyg under sjukhusförlossningar eftersom så många inte lyckades få fler än ett barn. "De vill decimera oss för att ta vår mark, varför skulle vi lita på att de ger oss vaccinet för att skydda oss och inte för att utrota oss?" menade de.

Var kommer denna skepticism från? Jag tycker att det är viktigt att förstå bakgrunden till den innan man dömer ut den som ren okunnighet.

Medicinsk kolonialism

Det finns otaliga exempel i modern historia på hur västvärlden har använt den rasifierade kroppen som ett objekt för vetenskapen men också för den ekonomiska expansionen. Ibland, men inte alltid, under en flagga av välgörenhet. Från nazistiska experiment på judar och tvångssteriliseringar av romska kvinnor till förödande mässlingsutbrott på grund av vaccinationer med levande mässlingsvirus bland samhällen i Amazonas. Fortfarande är det få här som känner till gynekologins brutala historia där experiment och kirurgi utfördes på förslavade svarta kvinnor, helt utan bedövning, eller att puertoricanska kvinnor ofrivilligt var försökskaniner för de första hormonella preventivmedlen, med fatala effekter. Många känner till att Nestlé är ett företag som har bojkottats i många år men vet kanske inte exakt vilken skuld de har i att tusentals afrikanska barn dog, och vilken effekt deras smutsiga kampanjer än idag har jorden runt. Men runt om i världen vet folk. De minns, och dessa händelser har skapat trauman som har förts vidare till generationerna efter.

 

Du skall inga andra gudar hava...

Den medicinske historikern Richard C. Keller har i artikeln "Geographies of Power, Legacies of Mistrust: Colonial Medicine in the Global Present" skrivit om hur koloniserade befolkningar har ärvt en misstro mot biomedicinsk medicin som en följd av att den har använts av kolonialmakterna som ett medel för dominans, och han hävdar att ”medicin, humanitärt bistånd och krigföring länge har fungerat i ett symbiotiskt förhållande”. Och detta är intressant: Enligt honom var den västerländska medicinen och den kristna missionen sammankopplade med syftet att presentera västerländsk medicin som en kunskap överlägsen den som de traditionella helarna hade. I enlighet med kristendomens monoteistiska logik så har utövarna av västerländsk medicin också alltid avvisat medicinsk pluralism. Med andra ord, alla slags kunskapssystem som inte har baserats på västerländsk vetenskap har avfärdats som bluff, kvacksalveri och vidskepelse.

Detta står i skarp kontrast till det synkretiska synsättet på både religion och medicin som är vanligt i urfolkssamhällen, där traditionell medicin som örter, mat och ritualer kan användas för att bota vardagliga sjukdomar medan västerländsk medicin kan användas för allvarligare sjukdomar. I de tidigare nämnda grupperna för nordamerikanska urfolk där jag har deltagit förs detta synsätt ofta fram.

När någon i gruppen ber om råd kring cellgiftsbehandling och ifall hon istället borde försöka sig på att hela sin cancer med traditionella örter svarar de flesta att hon absolut inte bör tacka nej till västerländsk medicin, men att traditionell medicin och ritualer kan vara ett bra komplement. En kvinna skriver, angående vaccinet: "Det är inte läge att tacka nej till vaccin nu. En mycket klok apache medicinman sa en gång till mig att både traditionella och moderna läkemedel är heliga, och att vi borde använda dem båda med respekt". (Min översättning).

Vidare skriver Keller att när missionärerna gav folken som de koloniserade tillgång till biomedicin, så etablerade de sin kunskapsmässiga överlägsenhet, vilket underminerade de traditionella medicinmännens och -kvinnornas roll. Och på så sätt indoktrinerades de också med tanken om att ett kolonialstyre var byggt på välvilja.

Att tacka nej till västvärldens vård

Sociologen och antropologen Marcel Mauss har i sin berömda bok Gåvan (1925) förklarat gåvans roll i det mänskliga samspelet. Mauss skriver att det inte finns några gratis gåvor, och att en gåva alltid kommer med en skyldighet. En skyldighet kan till exempel vara i form av lojalitet, tacksamhet eller allians. Under kolonialismen har medicinen som gåva skapat ett beroende och en tacksamhet från den koloniserade gentemot kolonisatören. I "A Dying Colonialism" från 1965 skriver Frantz Fanon: ”När de franska myndigheterna visar besökare genom Tizi-Ouzou-sanatoriumet, eller genom operationsenheterna på Mustapha-sjukhuset i Alger, har detta för den infödda bara en betydelse: Detta är vad vi har gjort för folket i detta land; detta land är skyldigt oss allt; om det inte var för oss, skulle det inte finnas något land." Vidare beskriver han hur den sjukes sårbarhet sätter honom i en position där han inte kan vägra vård och därmed ger han sin kropp till läkaren. Och asymmetrin förstärks ytterligare av en annan mekanism som kolonialismen har etablerat: de koloniserades känslor av underlägsenhet, skapade av dikotomin "civiliserad" kontra "ociviliserad".

Rädslan hos den infödda, rasifierade, koloniserade personen är att om den vägrar västerländsk medicin och istället väljer traditionell medicin så kommer den att ses och uppfattas som ociviliserad. Detta är viktigt att komma ihåg också när det gäller barnafödande, föräldraskap och allt annat: När det ser ut som om människor VILL ha allt det som västvärlden och kapitalismen har att erbjuda så är det inte så enkelt som att de "helt enkelt har fattat att det är bäst", utan att de ofta väljer det som tar dem längst bort från det som de vet är sett på som som fult, fattigt och ociviliserat.

Det är alltså viktigt att komma ihåg den västerländska medicinens historia och se HELA bilden när vi försöker förstå motståndet mot den. Vi måste inse att det att ha ett okomplicerat förhållande till den, att lita på dess absoluta välvilja, kommer utifrån ett privilegium. Men också utifrån en historielöshet. Ditt folk, just DU, har kanske aldrig blivit utsatt för medicinska övergrepp, men andra har, och de minns. Ha ödmjukhet och respekt för det, istället för att skrika dig hes om hur ignoranta människor som inte till hundra procent litar på västerländsk medicin är. Det är inte det rätta sättet att komma till rätta med misstron på.

När ett barn har förlorat förtroende för sin förälder på grund av förälderns svek så skulle vi se det som orimligt att skamma barnet för det. Vi skulle säga att det är förälderns uppgift att återupprätta förtroendet genom att erkänna skuld och ansvar, be om ursäkt och visa att den är att lita på. När vuxna människor säger: Vänta, jag har sett vad som har hänt förr, jag har sett vad som har gjorts mot andra, mot mina systrar, mot mitt folk, kan jag verkligen lita på detta? Är det då läge att omyndigförklara dem eller kan man istället lyssna och ta det därifrån?

Edit: Jag vill tillägga att detta inte är ett ställningstagande mot västerländsk medicin, mot diagnoser eller mot vaccin, utan att jag försöker förklara historian bakom motståndet. 

 

Mer att läsa:

The Spirit Catches You and You Fall Down av Anne Fadiman

Gåvan av Marcel Mauss

A Dying Colonialism av Frantz Fanon

 

Kondorens blod

För dig som är intresserad av detta ämne och av film rekommenderar jag verkligen, verkligen den prisbelönta, helt fantastiska filmen Yawar Mallku (Kondorens blod) från 1969. Den är gjord av den bolivianske regissören Jorge Sanjines och handlar om den sanna historien om när kvinnorna i flera byar får missfall och blir infertila. Sakta men säkert upptäcker människorna sambanden: Infertiliteten startar med att amerikanska Peace Corps kommer till byn och bygger en kvinnoklinik. Filmen blev väldigt inflytelserik och omdiskuterad, och tre år efter att den släpptes blev Peace Corps utslängda ur landet eftersom det bekräftades att det som hände i filmen faktiskt hade hänt i verkligheten. Filmen kan ses här, textad till engelska.

 

5 kommentarer

  • Tack för en fantastiskt bra inlägg!

    Maria
  • Tack för så välskrivet och faktabaserad inlägg, den informationen behöver spridas så att att flera har möjligheten att se de frågorna från de människornas synvinkel. Det jag tycker är så irriterande med mediernas förenklade bild om vaccinationen i Sverige att vissa folkgrupper inte kan ta till sig informationen pga språkförbristning eller att inte fixar att boka tid. Så nedvärderande och nonchalant! Detta spelar troligen minst roll i det hela, och det är snarare det översta lager av orsaker som myndighetssverige inte vill gräva djupare in. För att då kommer de att se det du skriver om och jag tror också även också myndighetsmisstron. Man har inte fått fly till Sverige för att myndigheterna i ens land har liksom sköt sig bra! Det är fantastisk och unik det myndighetstillit som finns här (som tyvärr har börjat att klackerera). Men att förvänta sig att alla som flyttar hit ska få per automatik den tilliten är bara naivt. Istället för att tänka “det ska minsann vara lika för alla” med tillvägagångsättet med informationen borde man plocka fram silkehandskarna och hitta flera olika ingångar i inriktade informationskampanjer och visa respekt att det kan ta tid. För att nu tycker vi att det är bråttom, men det får tas igen de kommunikationsmissarna först.

    Maria H
  • Viktigt och välformulerat, som alltid! <3

    Ulrika
  • Tack fantastiska Maria!
    Sagt det förut men värt att upprepa. Du skriver så bra och med så bra infallsvinkel om det du väljer att skriva om. 🙏🙏💜

    Örjan
  • Wow vilket bra och viktigt inlägg! Det är så lätt att bara se saker ur ett perspektiv och inte fundera djupare på varför vissa väljer att göra på annat sätt. Så många viktiga punkter du tar upp. Blir så fruktansvärt ledsen varje gång jag läser om vilka katastrofala följder kolonialiseringen förde med sig.

    Linda

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända