Bara en liten paus


Jag har tagit en liten paus från Instagram. Nåväl, jag har flera konton, men jag har tagit en paus från mitt stora konto, mariaborda.se. Jag behöver det helt enkelt. Det tar mycket energi, och det är energi som jag just nu vill lägga på mig själv, mitt barn, mina relationer och mina studier. Jag håller på att återhämta mig från en lång tids järnbrist och en lång tids utmattning. Jag hade egentligen planerat att lägga ner kontot helt mot slutet av året, men jag orkar inte vänta, så jag tar en paus, så får jag se hur det känns. Kanske öppnar jag upp det igen om någon månad, kanske dröjer det längre. Jag är inte så fäst vid saker och ting, inte ens saker jag har skapat. Allt kommer och går. Det lämnar spår, det gör det ju ändå. Allt måste inte lagras eller dokumenteras. Det finns kvar inom en, inom andra.

Jag tänker ofta på hur kulturer utan skriftspråk har fungerat. Muntliga kulturer, där kunskap, myter, sägner och historia har gått i arv, i tusentals år. Det är på många sätt mycket mer levande än det skriftliga, det dokumenterade, som förblir mer eller mindre statiskt. Muntliga historier får sina egna liv, som viskleken, varje människa tolkar dem på sitt sätt. Det jag har velat säga om föräldraskap ska vara så. Man ska ta med sig sin egen tolkning, det som har talat till en, det man kände resonerade med en, och göra det till sitt eget. Känslan är det viktigaste, stämningen, budskapet.

Jag känner mig just nu väldigt oinspirerad av Instagram. Jag har sagt allt jag har velat säga om föräldraskap, hundra gånger om. I min förra blogg, i min bok, på Instagram. Jag känner att jag börjar bli tjatig, jag blir trött på mig själv.
Jag behöver en paus, pauser är alltid bra. Jag måste leva som jag lär, långsammare, mindre prestationsinriktat, mer nära och närvarande i mitt eget och i mitt barns liv. Jag vill umgås mer med folk i verkliga livet, utan att ta fram mobilen och börja läsa meddelanden eller kommentarer. Jag vill ha en massa fester i höst och vinter, för vuxna och barn, för mina vänner. Jag vill spela spel med mitt barn, och sitta och pyssla och lyssna på ljudböcker ihop, utan att ständigt ha dåligt samvete över att jag inte har hunnit svara på alla DM.
Och som jag tidigare har skrivit - jag längtar efter längre texter, mer djup, mindre yta, mindre tjafs.

Jag minns forumet Helgon.net, som var en viktig del av mitt liv under många år. Det var som Lunarstorm fast för svartklädda subkulturer. Men det var allt möjligt folk där. Alla hade var sin sida, man kunde lägga upp bilder och en lång presentation. Och så en dagbok. Åh, Helgon-dagböckerna! Folk skrev ur hjärtat. Det var som att kliva in i ett hemligt rum. Långt innan bloggarna uppstod. Jag minns när fenomenet blogg kom - någon sa: "Du borde skaffa en blogg!" och jag tog reda på vad det var, och tänkte; va, skulle jag skriva om mina djupaste hemligheter helt öppet för hela världen att läsa och ha åsikter om? På Helgon bara skrev man. Och folk bara läste. Inga likes, inga snabba åsikter. Ibland läste man saker man tyckte var helt knäppa. Men det var också spännande. Man accepterade varandra, och oliktänkande på ett annat sätt. Jag saknar den kulturen som fanns när internet var relativt nytt.

Jag ser alltså framemot denna paus. Den känns välbehövlig. Vad ser du framemot i höst?

4 kommentarer

  • Fint om det förgängliga. Jag har i smyg väntat på dig här. På din blogg. På dina premisser. Ordknappt eller ordrikt. Vad som helst.

    Personligen är jag vansinnigt less på Instagram. Plattformen påverkar innehållet. Jag har sett och relaterat till din vånda över platsen.

    I höst ser jag fram emot att musta mig själv. Reflektera. Jag gör det på en blogg som inte är en blogg? Det finns alltså inget kommentarsfält.

    Ska sanningen fram har jag heller inga läsare men detta att texterna ligger publikt, om man hittar, gör ändå att jag skärper orden litegrann. Och det är bra! Jag behöver få reflektera lite varje morgonen barnen tillåter.

    Nu ligger dimman vackert över åkern utanför och jag vill ge dig en skjuts av energi i dagen. Hoppas du känner den! Visp visp av goda energier.

    You rock!:)

    Hanna
  • Fint om det förgängliga. Länge leve det!

    Hanna
  • Lite samma sak, tog bort appen igår för att sluta slentriankolla och hjärnan känns redan mindre förorenad. Kommer också sluta uppdatera vid årsskiftet för har också märkt att det är ganska liknande grejer som jag lägger upp och ja, nu har jag gjort det. Har också börjat tycka det känns konstigt att ge folk info om mitt liv bara sådär. Ofta kollar tex personer som sällan hör av sig personligen i tystnad på tex stories. Varför berättar jag saker om mig själv till folk som inte riktigt är en del av mitt liv längre, när jag inte behöver det ? Börjar kännas märkligt.

    Jennie
  • Ha en fin paus Maria <3 Och håller med, kan också sakna när internet var yngre. Det lite långsammare tempot och de gulliga små forumen. 💕

    Sara

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända