Bara en liten paus


Jag har tagit en liten paus från Instagram. Nåväl, jag har flera konton, men jag har tagit en paus från mitt stora konto, mariaborda.se. Jag behöver det helt enkelt. Det tar mycket energi, och det är energi som jag just nu vill lägga på mig själv, mitt barn, mina relationer och mina studier. Jag håller på att återhämta mig från en lång tids järnbrist och en lång tids utmattning. Jag hade egentligen planerat att lägga ner kontot helt mot slutet av året, men jag orkar inte vänta, så jag tar en paus, så får jag se hur det känns. Kanske öppnar jag upp det igen om någon månad, kanske dröjer det längre. Jag är inte så fäst vid saker och ting, inte ens saker jag har skapat. Allt kommer och går. Det lämnar spår, det gör det ju ändå. Allt måste inte lagras eller dokumenteras. Det finns kvar inom en, inom andra.

Jag tänker ofta på hur kulturer utan skriftspråk har fungerat. Muntliga kulturer, där kunskap, myter, sägner och historia har gått i arv, i tusentals år. Det är på många sätt mycket mer levande än det skriftliga, det dokumenterade, som förblir mer eller mindre statiskt. Muntliga historier får sina egna liv, som viskleken, varje människa tolkar dem på sitt sätt. Det jag har velat säga om föräldraskap ska vara så. Man ska ta med sig sin egen tolkning, det som har talat till en, det man kände resonerade med en, och göra det till sitt eget. Känslan är det viktigaste, stämningen, budskapet.

Jag känner mig just nu väldigt oinspirerad av Instagram. Jag har sagt allt jag har velat säga om föräldraskap, hundra gånger om. I min förra blogg, i min bok, på Instagram. Jag känner att jag börjar bli tjatig, jag blir trött på mig själv.
Jag behöver en paus, pauser är alltid bra. Jag måste leva som jag lär, långsammare, mindre prestationsinriktat, mer nära och närvarande i mitt eget och i mitt barns liv. Jag vill umgås mer med folk i verkliga livet, utan att ta fram mobilen och börja läsa meddelanden eller kommentarer. Jag vill ha en massa fester i höst och vinter, för vuxna och barn, för mina vänner. Jag vill spela spel med mitt barn, och sitta och pyssla och lyssna på ljudböcker ihop, utan att ständigt ha dåligt samvete över att jag inte har hunnit svara på alla DM.
Och som jag tidigare har skrivit - jag längtar efter längre texter, mer djup, mindre yta, mindre tjafs.

Jag minns forumet Helgon.net, som var en viktig del av mitt liv under många år. Det var som Lunarstorm fast för svartklädda subkulturer. Men det var allt möjligt folk där. Alla hade var sin sida, man kunde lägga upp bilder och en lång presentation. Och så en dagbok. Åh, Helgon-dagböckerna! Folk skrev ur hjärtat. Det var som att kliva in i ett hemligt rum. Långt innan bloggarna uppstod. Jag minns när fenomenet blogg kom - någon sa: "Du borde skaffa en blogg!" och jag tog reda på vad det var, och tänkte; va, skulle jag skriva om mina djupaste hemligheter helt öppet för hela världen att läsa och ha åsikter om? På Helgon bara skrev man. Och folk bara läste. Inga likes, inga snabba åsikter. Ibland läste man saker man tyckte var helt knäppa. Men det var också spännande. Man accepterade varandra, och oliktänkande på ett annat sätt. Jag saknar den kulturen som fanns när internet var relativt nytt.

Jag ser alltså framemot denna paus. Den känns välbehövlig. Vad ser du framemot i höst?

10 kommentarer

  • Hej,
    Snubblade över din bok på biblioteket. En av de få böcker jag tagit till mig och läst nu med två småbarn. Vill tacka för boken och säga att jag uppskattade den, jag som långtidsammar, samsover och bär. Nu längtar jag till det vilda!
    Med vänlig hälsning, Kajsa

    Kajsa
  • Du gör så rätt, så rätt. Välkomna stillhet, värme och lugn istället för den ängsliga, hetsiga låtsasvärlden som stora delar av internet har blivit.

    Allt gott <3

    Ulrika
  • Jag känner med dig. Jag vill skapa, vårda inåt. Går en gravidyogautbildning och ska börja hålla kurser. Känns som Instagram är det bästa sättet att marknadsföra och nå eventuella deltagare men jag orkar inte med tanken på att ha ett yogakonto?? Instagram behöver inte ett till sådant?? Detta har blivit ett så jobbigt dilemma i mitt liv..

    Oda
  • Jag känner med dig. Jag vill skapa, vårda inåt. Går en gravidyogautbildning och ska börja hålla kurser. Känns som Instagram är det bästa sättet att marknadsföra och nå eventuella deltagare men jag orkar inte med tanken på att ha ett yogakonto?? Instagram behöver inte ett till sådant?? Detta har blivit ett så jobbigt dilemma i mitt liv..

    Oda
  • Hej Maria! Jag läste precis ut din bok Vilda Barn, tack för fin och tankeväckande läsning. Kommer i framtiden köpa den till vänner som ska bli föräldrar precis som jag fick mitt exemplar av en väninna när jag blev gravid. Avsnittet ”Hur stimulerar man sitt barn?” Har verkligen fastnat och liksom bekräftat något jag hela tiden tänkt och känt, det och mycket annat bär jag med mig efter läsningen. I höst ser jag fram emot att bara vara i min efterlängtade graviditet och njuta av nuet. Igen tack för allt du gett genom dina texter, i boken och via instagram. Önskar dig allt det bästa!

    Klara

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända